My back is killing Me

Vaknade med så förbannat ont i ryggen

Kletat in den med Zon....varför idag?...ska sitta 10 timmar på flyget ner till Bankok...

Vaknade tidigt dessutom..lite över 4..kunde man somna om?..No way...

Igår fick jag ett ryck...tog med mig värstingkameran ut..ville hitta något motiv som var lite konstnärligt....

Sonen och jag hade en underbar stund i trädgården...så mycket skratt..det kan man leva på länge

Hoppas det är dessa minnen han plockar fram om 30 år...när han plitar i sin egen blogg om sin barndom...

om man oroar sig för framtiden varje dag...lever man då?

Tänkte på en sak....

Om man ständigt går och tänker på vad som ska ske..eller hur saker och ting ska vara imorgon..om en månad..om ett år....lever man verkligen då?

Klart att man måste planera..annars räcker inte pengarna till..och man behöver kanske ha något och se framemot..semesterresor..fester..konfirmationer och bröllop...det var ju inte så jag tänkte..tänkte mer att när man är där borta i framtiden..så är det ofta tankar om saker som oroar en...och det hjälper ju inte hur mycket jag sitter här idag och är rädd att saker och ting ska gå tokigt...det händerom det händer..eller så händer det inte alls...så jag kan lika bra slå bort all sån oro idag och leva...ja riktigt leva!!!

SÅ jädra djup så här på morgonkvisten...

Resfebern har börjat sätta klorna i familjen..igår sprang alla omkring med väskor..skor i plastpåsar..letade laddare till kameror (stavas det så?)

Ska fika med älskade dottern idag innan vi far iväg...hon ska mitt i min semester flytta oxå..hoppas hennes vänner verkligen ställer upp och hjälper henne..ska bli mys o komma till den nya lägenheten när vi kommer hem igen.

Minne 2

Har funderat mycket, men det finns just bara ett minne som poppar på min uppmärksamhet..och det kanske är meningen att jag ska få det på pränt...

Jag vet att vi ska ge oss iväg någonstans..mamma och jag..har dock inget minne om pappa skulle följa med...

Hade fått på mig någon klänning och säkert fått en förmaningen om att inte smutsa ner mig...

Under tiden jag väntar ger jag mig ut ..utanför vår lilla inhängade framsida..bort mot parkeringen förbi trevåningshuset...där är ett räcker med uppstickande fyrkantiga nummerskyltar..jag hoppar väl fram och tillbaka över räcket..och fastnar med klänningen i en av de ganska vassa skyltarna...klänningen revs sönder...

Sen tar minnet slut..har verkligen försökt komma ihåg vad som hände efteråt..blev jag så rädd att jag inte kommer ihåg..får en känsla av värdelöshet...men det är ett starkt minne..men vill veta vad som hände..blev mamma arg..slog hon mig?..vad sa hon till mig...Jag ser allt så klart framför mig..min ålder kan kanske ha varit mellan 4-6 år... ser nyponbusken som står framför B trappan i trevåningshuset..gräsmattan där jag och min vän Monika så många gånger lekt häst och haft picknick.

buskarna innan vår framsida kom..där man gömde sig och gjorde gångar som liten..källartrappan...allt det minns jag klart..men inte vad som hände mig efteråt..

Det är många minnen jag har som slutar innan jag får reda på mitt "öde"...undrar så vad det beror på...

aktiverad söndag

Tog mig i kragen och åkte in till LA o träna..har inte tränat på tre veckor..sjukdomar som avlöst varandra..

Kändes bra..tog en solning och somnade till..och fick till en såndär ofrivillg rörelse och mitt vänsterben for rakt upp i soltaket..för faen va rädd jag blev..hade ju varit snyggt om det hade lossnat o man fått det över sig...haha

Sen hade jag verkligen inte lust att köra hem..så det blev en runda inom affären för att införskaffa lite inför resen..stod där i djungeln av schampoflaskor..jisses..finns det inte något universal medel...för både slitet, färgat..lockigt och volym..blir trött...

Ska sätta mig o fila på mitt andra minne nu...får se om något poppar upp...kan väl inte räkna med att de ska komma i ordningsföljd..men man kanske kan få lite klarhet över sin barndom på detta sätt...

3 dagar kvar ....

Så är det bara 3 dagar kvar tills avresedagen.

Tog fram resväskan igår, och kunde lugnt konstatera att jag inte har några shorts..inga som passa i alla fall..de är för stora...vad göra?

Jopp...shoppingcentrat..det var rea oxå..vilken lycka...
Hittade 2 par shorts och 4 linnen som passar mig...kändes tillfredställande.

Nej jag shoppar sällan i Thailand..inte kläder..däremot inredningsobjekt. Gillar att ligga på stranden och det vandrar förbi små thailändare eller ländskor med armarna släpandes vid marken av tunga väskor och annat. Jo jag prutar ..och de blir sura...för jag är nog världsmästare på att pruta..och ber dem gå om jag inte får det priset som jag säger...och vet att om de ger med sig..då faen har jag förlorat igen..haha...

När jag stod i kassan så hade de strategiskt satt upp ett ställ med solkräm o dyligt...ok...jag ska ju ha något med mig...men shit...va dyrt...äver 100 kronor för en flaska med 250 ml i...jisses..och med denna kroppen så varar den max tre insmörjningar....får vänta o handla tills jag kommer dit..helt klart...

Mitt första minne

Det första minnet jag har..

Är i mamma och pappas sovrum..ligger i en vit spjälsäng och har på något sätt fått in huvudet mellan spjälorna, jag har inget minne av att jag gråter, inte heller att någon kommer och försöker ta mig loss.

Ligger med huvudet uppåt, tapeten är brun med vita blommor, massor av vita blommor. Taket är vitt men kan inte se någon lampa. Persiennerna är neddragna och fotot på min farmor när hon konfirmerades hänger på väggen. Jag har alltid tyckt detta foto var spöklikt. Det är liksom ett sken runt ansiktet. Mamma berättade att min gammelfarmor satt och matade fotot när hon var gammal. Farmor dog när min pappa var liten, av cancer för (som mamma sa) att hon hade ätit kärnorna i äpplen. Under många år var jag livrädd för att äta kärnor, var de än kom ifrån.
Fotot ligger idag instoppat i en av våra innegarderober. Jo jag fick det med mig när de alla dog en efter en. Någon måste ju ta reda på alla saker.

Tycker idag att det är väldigt obehagligt att ha kragar som sitter åt i halsen. Undrar om det kan bero på denna händelse.